Du kommer inte att tro mig, när jag berättar om allt som har hänt, som har lett mig hit. Mörker kommer i olika nyanser. På många sätt hade jag en trygg uppväxt. Alltid mat på bordet, alltid tak över huvudet. Båda föräldrar var utbildade. Präster. På många sätt fanns det kärlek hemma.

Om mitt yngre jag hade fått se sitt liv i en kristallkula, utmaningarna som låg framför, hade hon nog avslutat det, nån av alla gånger hon funderade på det. Det är lätt att fastna i jämförelse. Nån annan har alltid haft det värre. Men idag, ett kvarts sekel gammal + lite till, förstår jag att det fanns många saker, som den yngre versionen av mig aldrig borde behövt vara med om. Saker hon aldrig borde behövt se, eller behövt lära sig tro på.

Jag har levt, eller överlevt, med olika former av psykisk ohälsa under tio års tid. Stress. Ångest. Depressioner. En trasig bild av mig själv, världen, och min plats i den. Att skriva musik har varit ett sätt att kapsla in monster i mitt huvud, göra dem mindre farliga, rentav hanterbara. Jag skriver om saker som hänt på riktigt, mig eller någon i min närhet. Det tillåter mig att dyka ner i känslor jag egentligen inte vill känna och tar mig till en plats där jag vänder och vrider på saker, tills jag hittar rätt vinkel eller perspektiv. Tills jag hittar det jag vill säga. Min sanning.

Från den 8 september släpper jag en ny låt, en ny sanning, var fjärde vecka i 18 månader, typ i den ordning jag skrev dem. De första är drygt tre år gamla, från en höst i Ullared med kokain och Lyrica, ångestattacker och självmordstankar, ex-mannen som hunnit bli pojkvän igen, samtal med polisen och målsägarbiträdet, skumtomtar till frukost, lunch och middag. Dessa texter är svidande ärliga återgivningar om vad som hände under den allra mörkaste tiden i mitt liv, en tid där jag fortfarande fattade riktigt många dåliga beslut.

Sen vände allt.

Tre år av läkande. Två år av förberedelser. Ett år av kärlek. Det bästa året. Så, nu känner jag mig redo. Jag ger dig all min smuts, ofiltrerat, och alla skatter jag fann längs vägen. Välkommen med på en resa från skuld och skam, till sanning och hopp. Välkommen med på en resa från den värsta nyansen av mörker, till vårsol i ditt ansikte - och ännu har inte alla knoppar slagit ut.

Amanda Aasa är norrländskan som 17 år gammal charmade både Idoljuryn och hela svenska folket med sin egen låt “Wrong Chemistry”. Hennes audition var årets mest visade och hon signades direkt som både artist och låtskrivare av jurymedlemmen Anders Bagge.

Minst två miljoner svenskar har hört Amandas musik efter hennes framgång i Sveriges mest sedda TV-program. Hennes första singel klättrade snabbt på Spotify Top 50 Viral, där den nådde en femteplats och utmanade på Svensktoppen. Amandas låtar har spelats både på lokal och nationell radio, och hennes P4 Nästa-bidrag "Gå Hem" nådde A-rotation på Sveriges Radio. Med åtta utgivna singlar har Amanda som mest haft 120.000 unika lyssnare per månad på Spotify.

Amanda har varit förband åt Miss Li, sjungit Bowie-duett med Ebbot i Globen och förutom Anders Bagge, även haft ett samarbete med producentduon Kretsen - Noël Svahn och David Landolf. Hon har en examen från Musikmakarna - den främsta låtskrivarskolan i Europa, och skriver just nu sitt examensarbete för en ‘Bachelor of Culture and Arts’ med inriktning ‘Utvecklingsstrategier för Musikbranschen’.

Från barnrummet i Örnsköldsvik, via föräldrarnas hus i Halmstad, till den tidigaste morgon i Stockholm du kan tänka dig. I en värld där allt mer blir AI-genererat, virtuellt eller skrivet för någon annan, är Amanda förankrad i sina egna texter och sanna berättelser. Med ett personligt uttryck och producenten Dennis Svennebäcks progressiva sound, är hon nu äntligen tillbaka.

Och precis som den dagen vi först såg henne ställa sig framför juryn är varenda ord hennes eget, direkt från hjärtat.